Hur allting började…

Att våga, är att förlora fotfästet

en stund. Att inte våga, är att

förlora sig själv.

Drömmar och tankar på saker vi ska göra och genomföra någon gång i livet, bär vi nog alla med oss. De är ofta på ett behagligt, behörigt avstånd från att behöva realiseras, eftersom livet ännu så länge känns långt, mycket långt. Så de kan mycket riskfritt få frossas i och vara en del av det vardagliga dagdrömmeriet utan att på något sätt ställa krav på att  tas tag i, förändra något eller utvärderas om det verkligen är någonting man verkligen vill.

En av mina drömmar, har varit att en dag starta någonting eget. Exakt vad har varierat genom åren, men de senaste tio åren har tankarna på en butik funnits där, även om den ibland har varit ett café och en butik i ett. Genom åren har tankarna slipats, utvärderats och funderats på. Marknadsplaner har tagit sin form i huvudet och årliga besök på Formexmässan har gett drömmarna näring.

Så i höstas slogs jag plötsligt utav insikten att jag nog kommit fram till den stunden i livet som är ”nu eller aldrig”.  Av olika anledningar befann jag mig i en situation där livet ändå höll på att förändras, och under ett par veckor hade jag kört förbi lokalen som stått tom länge. Till en början försökte jag lite förnuftigt slå undan tankarna som orealistiska. Men dagarna gick och lokalen stod fortfarande tom efter ytterligare en månad. Som om den väntade på mig. Jag tänkte att det inte kunde skada att i alla fall ringa och kolla. Kolla om den var ledig. Och få närmare besked om hur orealistiska mina tankar var.

Samtalet resulterade i ännu fler tankar. Nu började marknadsplanerna få sällskap av kalkyler. Emellanåt svindlade tanken. Det var både möjligt och jätteläskigt på samma gång. Så en kväll i november satt jag och försökte lära mig ett presentationsprogram på nätet som heter Prezi. Det är ett fantastiskt verktyg som är som en gigantisk mind-map, som låter tankarna vandra lite fritt. Eftersom jag behövde något att leka med för att testa programmet beslöt jag mig för att se om jag kunde formulera min tankar och sätta lite ord på idéerna och få lite bilder på mina tankar…. Så det blev en liten plattform för vad det skulle kunna vara. Och på den vägen är det.

Med kloka och tålmodiga vänner och familj som stöttar och tror på mig. och efter oändligt många timmars research, ältande och planerande har jag under våren balanserat mellan drömmar och realism. Man måste nog vara lite galen, lite våghalsig, lite ängslig och emellanåt lite livrädd för att hitta en balans mellan det möjliga och det som ger drömmar näring och energi att förflytta sig framåt. Aldrig anade jag från början att det skulle ta så mycket tid, vara så svårt, kännas så läskigt och vara så fantastiskt roligt. Ibland är det nog en fördel att man inte redan från början vad det är för problem man kommer stöta på för då skulle man aldrig ha orken att ta sig vidare, parera hindren och fortsätta framåt.

Jag har turen att ha en pappa som både är min värsta kritiker och min största supporter. Och som tagit timmar på sig att granska mina kalkyler, hjälpa mig igenom djungeln av företagsadministration och hjälpt mig genom de värsta motgångarna. Jag har haft turen att vara omgiven av otroligt duktiga och kloka människor som står ut med mina långa utläggningar, ger mig kluriga frågor att tänka på, ifrågasätter när jag tar genvägar och ger mig fantastisk feedback och pepp.

Tack alla ni. Tack för alla för alla bra tips, för att ni orkat lyssna på mig, svara på mina frågor, titta på alla bilder, läst alla mina planer, kommit med idéer, följt med mig på mässor och leverantörsbesök, läst kilometerlånga mail och orkat lyssna er igenom mina ambivalenta funderingar om olika vägval, kommit med namnförslag, gjort min logga, hjälpt mig med hemsidan, skickat länkar, kommit med tips på varor och leverantörer. Tack för att ni bjudit på er kunskap, er tid och ert engagemang. Tack för att ni tror på mig.

Fortfarande står jag bara i början. Fortfarande har jag inte en aning om hur det kommer gå. Fortfarande har jag oändligt mycket kvar att göra. Men jag tror, precis som min pappa sa en dag i våras; Om jag inte gör detta nu, så kommer jag ångra mig resten av livet.

Här kan du se min lilla presentation jag försökte göra i Prezi med alla sina fel och brister som jag aldrig fick riktigt ordning på. Men den funkade fint som trampolin in i framtiden ändå.

 

 

 

Det rivs och det byggs och det börjar hända saker.


 En känsla som dröjer sig kvar.

Jag var förbi butiken häromdagen och äntligen hade det börjat hända saker. Efter månader av skisser och skrivbordsarbete börjar verkligheten ta form. Väggar rivs. Gammalt golv tas bort. Och väggarna som varit täckta av kommunaltrist glasfiberväv bredspacklas och är numera släta och målade i vitt, eller närmare bestämt i 0500N.

Bilden ovan är ett s.k. moodboard, ett hopplock av bilder som jag använt för att samla mina tankar. En känslotavla av vad jag skulle vilja åstadkomma i hörnet av Svärdvägen Tre.

När min snickare Palle första gången såg lokalen efter att först ha sett alla bilder på mina tankar och idéer, såg han lite konfunderad ut och undrade hur sjutton det skulle gå, att få till det. Det tror jag även arkitekten, Per Arfvidson från Pan Arkitekter tänkte första gången vi sågs. Han lyckades dock samla ihop alla mina drömmar och tankar. Efter några timmars samtalande och efter ett bombardemang av mina tankar och visioner i form av bilder kom han tillbaka med en ritning av lokalen.  I den hade han löst sådant jag ännu inte fått ihop, behållt många av mina idéer och lagt till en del själv. Tillsammans känns det som att det kommer bli något riktigt, riktigt bra. Exakt hur, återstår att se.


Lokalen är rätt stor, totalt 220 kvadrat, och försäljningsytan är närmare 180 kvadratmeter – en lite lätt ångestfylld uppgift att fylla med ett livfullt och intressant innehåll. Men storleken ger också möjligheter. Vi behåller ett rum längst in. Det blir perfekt för att hålla kurser och möten i. När det inte används till det kan det få vara ett lite stillsammare hörn av butiken, med kanske gästande konstnärer och utställare.

En ny entré tas upp direkt från gatan. Trappan när man kommer in byggs av träkubb av gran. På golvet ligger handslaget tegelgolv från Bältarbro Tegelbruk. De har tillverkat tegel sedan början av 1800-talet och jag tror att det är det enda tegelbruket kvar i Sverige som gör handslaget golvtegel. På golvet vid kassan, och på en stor yta i den större delen av lokalens försäljningsyta, läggs ett stående kubbgolv från Almedals. På väggarna blir det panel av liggande råplan. Och allting målas vitt.

Den första biten av tegelgolvet kommer läggas in i veckan. I mitten av augusti får jag och mina snickare komma in i lokalen. Då är det dags för Palle och Micke att bygga bänkar vid skyltfönstren, min kassadisk och förhoppningsvis kommer de komma på en alldeles briljant lösning på hur de ska få ihop min lilla önskan att få in ett växthus också… Det kanske blir så att jag får nöja mig med en ”växthuskänsla”.

Här nedan följer några bilder från mitt senaste besök. Bilderna som är tagna ”innan” är trist svartvita eftersom jag av någon anledning inte lyckades göra rätt inställning i kameran. Fördelen är att det bara kan bli bättre.

Fortsättning följer….

Vyn in i lokalen när man kommit in från nya entrén.

 

Vy från skyltfönstret och mot det som blir kassadisk.

 

Vy från konferensrummet.

 

Ytterligare en vy när man kommit in från entrén.

 

Här blir den nya entrén mot gatan….

 

Och här hoppas jag att vi ska kunna få till ett växthus.

Lite gamla bilder med alla kontorsväggar kvar.

Palle ser väldigt fundersam ut.

 

 

 

Kolonialstil med inspiration från savannen och den röda jorden

Out of Africa!

Kolonialstilen kan ta sig lite olika uttryck beroende på var i världen man befinner sig. Det som är gemensamt,  är rötterna i gammal europeisk inredning med stora influenser från det viktorianska  England, som på den tiden stolt påpekade att solen alltid lyste någonstans i det Brittiska imperiet. Trots de tragiska effekterna av kolonisatörerna finns det mycket att tycka om i den stil som sedan den anpassat sig till förutsättningarna som funnits på platsen i from av miljö, mönster och material blivit en egen liten revolt mot det mer europeiskt tillrättalagda.

När Östafrika började koloniseras av förmögna européer i slutet på 1800-talet, blandade de sin lyxiga och strikt viktorianska  smak med äventyr och det som den afrikanska bushen erbjöd. Resultatet blev en mix av konstnärlig romantik och rått äventyr.

Vita väggar, mörkt bruna bjälkar i taket, fönsterluckor som stänger ute den starka solen och moskitonät som fladdrar i vinden, ramar in möblerna av mörk teak, bambu och skinn.

Stilen har också många naturliga element av exempelvis trä, sten, järn, skinn och gräs som återfinns i inredningsdetaljer och accentuerar inredningen i mörka träslag. Detaljerna kan vara korgar av gräs, vass och kvistar. Skinn och djurhudar draperade på möbler, golv eller som väggbonader. Kvistar och knotiga grenar används till hyllor, bordsben eller som handtag.

Att influenserna kommer från den storslagna naturen är inte så svårt att förstå. Den röda jorden mot gröna grödor. Masaiiernas röda skynken och den vidsträckta horisonten med flockar av elefanter, zebror och giraffer har inspirerat många. Afrika är både massor av färger och mönster och samtidigt vilsamt raka linjer och en milt blekt färgskala.

En av de som förälskade sig i det storslagna Afrika är författarinnan Karen Blixen som flyttade in i sitt hus strax utanför Nairobi i början på 1900-talet. Huset som ligger vid foten av Ngong Hills döpte hon till Mbogoni som betyder huset i skogen. Huset, som är byggt i en klassisk kolonialstil som en Bungalow, har en generös veranda som löper runt nästan hela huset och bjuder på skugga. Inne är det, trots hettan utanför, mörkt och svalt.

Karen älskade inte bara sin kaffefarm utan även att åka på safaris. Före sin tid, klädd i ridbyxor och tåliga kläder för savannen, var hon en av männen i jaktlaget.  Även Ernest Hemingway älskade Afrika, safaris och äventyr och skrev bland annat boken Afrikas gröna berg efter en av sina resor dit.

Med kolonisatörerna följde de upptäcksresande och just äventyrarna. Vissa möbler skapades speciellt för att passa att resa med. De skulle vara hopfällbara, tåliga och lätta att packa ihop och ta med sig. Lyxen och det sköna livet hemma ville man även ha med sig ut på savannen. Tiden innan engångsbestick och papperstallrikar var de istället tillverkade av kraftig tenn, skal, ben och sköldpaddsskal. Vill du återskapa safarikänslan från sekelskiftet kan du leta efter koppar gjorda av horn, bestick med skaft av ben, sköldpaddsmönstrade glas, läderinbundna böcker  och små skrin för brevpapper och kuvert. De för tankarna till romantik, resor, och  sysselsättning i maklig takt såsom brevskrivande och svala drinkar i solnedgången.

 

 

 

 

 

På gårdsauktion i Nora

Om du inte vet vart du ska, spelar det ingen roll vilken väg du tar.

Den sista söndagen i maj begav jag mig tidigt på morgonen iväg till Nora för att gå på gårdsauktion. Matsäcken var packad, kaffet varmt och vägarna alldeles tomma den tidiga timmen. Kändes som en dag på äventyr som jag inte riktigt visste hur den skulle sluta.

 

Målet med resan var att ropa in några roliga och annorlunda saker till butiken. Det var några år sedan jag var på auktion senast men förväntningarna var höga att det fortfarande skulle vara samma folkfest och möjlighet till att göra fynd. Ibland är det med auktioner som det kan vara med shopping på semestern i varma länder… vissa saker gör sig egentligen bäst där och då. I garderoben hänger sedan årtionden kläder i fantastiska färger och tyger som var så otroligt vackra till mörk solbränna en tropisk sommarnatt, mindre lämpliga en vardag i Stockholms tunnelbana. Samma sak med auktionsfynd – berusad i stunden, miljön och repliken ”hör jag hundra kronor?”. Och som i en dröm kan man se sig själv utifrån, höja handen och glatt ropa jaaa innan man ens hunnit tänka efter. Bästa svaret på den frågan är ju egentligen ”Nej, men femtio.” På så sätt kan både kopparkärl, diverse udda husgeråd  och gamla glasflaskor få följa med hem.

 

 

Tolvsbördsgård låg otroligt vackert vid den västra änden av Fåsjön strax utanför Nora. Bergslagen badade i sol till skillnad mot Stockholm som snarare badat i regn när jag begav mig. Tjocktröjan och jackan åkte raskt av och jag satte igång med mitt värv på jakt efter udda, roliga detaljer som går att använda hemma eller i trädgården. Just timmen innan när det är visning är alltid lika stressande. Vid första anblicken ser man bara lådor med ihoprafsat skräp känns det som…

Det ligger en lite unken doft över visningsplatsen från alla (dammiga) saker som fått komma fram ur vrår och bodar. Och så blir man lite stressad. Inser att folk redan hittat sina favoriter, som de satt sig på, vridit och vänt på och hittat alla felaktigheter innan. Andra varvet har man tagit mod till sig och börjat pilla i ölbackslådorna. Och under kitchiga ljusstakar och vaser kan man helt plötsligt se den. Den där saken man hoppas att ingen annan sett. Längst ned under allting sticker den fram. Hjärtat gör volter och man försöker memorera alla fula saker som ligger i lådan så att man sedan ropar in rätt.

 

 

Första vändan av visningen blev lite väl många intryck… Det kändes som att jag kunde ropa in allt eller kanske inte någonting alls. Andra visningssvängen hittade även jag några saker jag förälskade mig i. Frågan är väl om någon mer än jag gör det? Risken är nog rätt stor att jag istället för varor till butiken kommer hem med en hel del nya fina saker till mig själv. Även några fyndlådor memorerades och jag försökte redan där och då bestämma mig för ett maxpris. Ha! Just maxpris är en riktig luring. För av någon underlig anledning känns det alltid som man satt det löjligt lågt när man i stundens hetta redan raskt kommit upp till det men man själv för tillfället inte står med högsta budet… Så då nickar man jakande till 25 upp en gång till…. och en till (envis en den där andra)… och en till… Och då, då dyker det nästan alltid upp någon annan som vaknat till och tror att det är något alldeles särskilt det bjuds på och drar till med att höja en femtiolapp.

 

 

Det var nog närmare tio år sedan jag var på auktion i Noratrakten men det var härligt att se att väldigt lite förändrats.. Inte ens auktionsutroparen från Linde Auktionstjänst eller hans medhjälpare hade blivit så mycket äldre, även om jag saknade den gamla farbrorn som alltid var med förr och som alltid brukade munhuggas med. Men det fanns nya på plats som mer än gärna slängde in ett skämt eller kommentar både bland medhjälparna och publiken. Och folklivet var detsamma, grannar som diskuterade, kaffe som dracks och den varma korven som efter några timmars budande smakade mer än gott.

Även om man inte bjuder på en endaste sak så är bara upplevelsen att hänga en hel dag på auktion något alldeles särskilt. Livet går sin stilla lunk och man inser att det finns gott om tid att både vrida och vända på saker medan auktionen pågår – så egentligen är det inte helt nödvändigt att komma den där timmen innan. Men man vet ju aldrig – kanske börjar de med den där saken som är alldeles extra speciell.

 

 

Efter närmare fem timmar var bilen mer än överfull. Så in till bristningsgränsen var den packad av diverse kuriositeter och fyndigheter. Med sorg i hjärtat lämnade jag kvar massor av fina saker som också gärna fått följa med hem.  Insåg jag att om jag haft en större bil hade jag kunnat ropa in både vackra dörrar, gamla fönster, bänkar, bord och byråer – ja nästan hur mycket som helst.

En del saker hade jag lyckats köpa och hålla mig till planen och inte över maxpris. Andra saker funderade jag länge på hur jag egentligen hade tänkt. Andra saker hade kommit med när de la ihop två utrop och som senare visade sig vara riktiga fynd. Annat önskar jag att jag hade vridit och vänt på innan och inte bestämt mig för i samma stund som auktionsutroparen höll upp den.

 

 

Tipset är att hålla sig lite till de två sista timmarna. Människorna är färre, priserna lägre och bilarna redan fulla. Då kan man få vackra hattaskar i skinn för hundra kronor eller vackra gamla pardörrar för bara ytterligare ettpar hundra. Kanske berodde priserna också på den vackra sommardagen och att turisterna ännu inte letat sig upp genom Sverige till natursköna Bergslagen.

Mycket nöjd och mycket trött styrde jag kosan hemåt i kvällssolen. Med mig hade jag skidor från förra, eller till och med förrförra århundradet, fina potatsikorgar, handgjorda klädnypor, lådor, lådor och åter lådor, en plåtlåda som visade sig vara en resväska, en svepask, en hummertina och mycket mycket mer. Insåg att jag ju kan låna en del av sakerna. Bara över sommaren. Innan de ska till butiken i höst.

Se filmen om hur fullastad bilen blev.

 

 

Hot Apple Cider

Bjud på varm kryddad cider i kylan

Inget slår en mugg varm cider på en kulen höstkväll eller en krispig vårvinterdag och det är många som har frågat oss hur vi gör vår varma äppelcider som vi brukar bjuda på i butiken och vi vill ju inte vara sämre än att vi bjuder på hemligheterna. Vill du inte mixa och trixa själv så finns alltid våra kryddkit att köpa tillsammans med den allra finaste cidern av Astrakanäpplen från Kiviks Musteri. Blir en personlig och värmande present när det är lite ruggigt ute.

Det här grundreceptet är baserat på äppelcider och lönnsirap, (kan bytas ut mot farinsocker) med kryddpeppar, kryddnejlika, kanel och en liten twist av citrusfrukt. Den heta äppelcider serveras vanligen i en stor mugg med en lång kanelstång. Kanelstång ger en fin arom och är vacker tillsammans med en bit torkat äpple som flyter på toppen. Den är varm och mättande. Och med bara några minuter av förberedelse så kommer ditt hus fyllas av underbara dofter.

 

Hot Apple Cider

1,5 liter äppelcider
1 dl lönnsirap
2 kanelstänger
6 hela kryddnejlikor
6 hela kryddpeppar
1 apelsinskal, strimlat
1 citronskal, strimlat

Häll äppelcider och lönnsirap i en stor rostfri kastrull. Placera kanelstänger, kryddnejlikor, kryddpeppar, apelsinskal och citronskal (börja med 6 strimlor av apelsin och citronskalet och öka på efter önskad smak.) i en liten påse av gasväv, knyt ihop med kökssnöre. Lägg i kryddbunten i cider blandningen. Sätt kastrullen på svag värme i 10-15 minuter, tills cidern är mycket varmt men inte kokande. Ta av från plattan. Fiska upp kryddbunten och kasta. Häll upp cidern i stora koppar, lägga en ny kanelstång till varje serveringen.

 

Varianter

Många har frågat om vi gör något särskilt med vår varma äppelcider på Cranberry Corner och sanningen är nog den att vi nog inte alltid följt grundreceptet. Efter ett tag blir man lite som Cajsa Warg, man tar helt enkelt vad man haver. Vi har nog också allt som oftast minst den dubbla mängden kryddor och ca 1/2 dl råsocker och 1/2 del lönnsirap. Dessutom har vi på senaste tiden bytt ut citron- och apelsinskal mot ca 1/2 dl koncentrerad tranbärsjuice och/eller torkade tranbär.

Någon nämnde att de hade använt egen äppelmust istället för cider och det hade blivit magiskt gott. Vill man ha en cider med lite sting kan man ta ett eller två pepparkorn som man krossar och lägger med kryddblandningen, vid något tillfälle har vi  tagit en nypa av Mill & Mortars chilli, som gett både värme och sting.

Lycka till!

New England Clam Chowder

Traditionell musselsoppa från kustnära New England.

Den här krämiga, rika och mustiga ”chowdahn” kommer att påminna dig om den klippiga kusten vid Maine. Även om New England Clam Chowder är älskad i alla sex delstater, är varje recept unikt för varje region beroende på vilka ingredienser man har tillgång till. I Maine, serveras ”chowdahn”  i en lerkruka eller skål med ostronkex, som förresten inte har någonting att göra med ostron eller så kan man ju välja den lite mer festliga varianten och servera sin Clam Chowder i en skål gjord av ett urgröpt surdegsbröd.

New England Clam Chowder

1 liter buljong av mussel- eller fiskbuljong
2,5 dl mjöl
1 stor lök, finhackad
10 skivor kokt bacon, hackad
2 msk smör
300 gram kokta musslor hackade,
4 medelstora potatisar, kokta och skurna i lagom stora bitar
1 dl mjölk
1 dl grädde
1 tsk salt
nymalen svartpeppar

Värm buljongen en stor kastrull på medelvärme. I en separat kastrull, Smält i en annan kastrull smör och stek den tärnade löken på svag värme tills den blir genomskinlig. Tillsätt bacon och rör oavbrutet i 5 minuter. Öka värmen på musselbuljongen till medelhög, och vispa ned mjöl, margarin och lök blandningen i vätskan. Rör hela tiden för att undvika att det bildas klumpar. Tillsätt den skurna potatisen, mjölk, grädde och salt, och fortsätt röra. Sänk värmen och låt chowdern sjuda i ca 20 minuter. Rör om ofta för att undvika att det bränner fast i botten. Sist tillsätter du nymalen svartpeppar efter smak. Servera med ostronkex eller nybakat bröd.


 

Home is where your heart is.

Wherever I lay my hat…

Allt vi har omkring oss berättar en historia för oss. Minnen, människor, dofter och händelser gör sig påminda när vi ser på de saker vi omger oss med i vardagen. Oftast blir det angenäma minnen, som ger oss en feel-goodkänsla att ta med genom dagen. Jag kommit på att jag verkligen behöver mina små platser att vila ögonen på mitt i vardagsbestyren. Ibland fyller de mig med ro. Ibland med glädje. Och nästan alltid, fyller de mig med hopp.

Det är inte alltid de där snyggaste sakerna som väcker den där känslan. Aldrig de dyra, men ofta de sköna. Det är de där sakerna som har fått en betydelse genom åren. Ibland är de förknippade med ett alldeles särskilt minne, en speciell person eller en plats som bara finns kvar i tankarna. Andra saker kan vara lite nyare för mig. Ibland vet jag inte så mycket mer än att  jag kan ana att det finns en historia där i bakgrunden, någonting som jag blir nyfiken på och vill veta mer om.  Ibland är den inte mer speciell än att man kan ana några vintrars tillvaro utomhus som har gett vacker patina.

Om allting vi har omkring oss berättar en historia för oss, så berättar ju också det vi har omkring oss en historia om oss. Tillsammans säger de någonting om oss till andra. Ibland känns det som att den historien kan vara lite brokig. Och det är just det som är vitsen – det som är valt med hjärtat har just den egenskapen att de har en dimension till. Jämför det med ett superstylat hem där allting passar ihop.

Och när vi tar med oss någonting nytt hem så påbörjar vi en ny berättelse tillsammans jag och tingesten. Succesivt så inlemmas de nya sakerna med de gamla och berättar en ny historia för oss – om oss.

Så mitt hem är var jag nu lägger min hatt, min sekatör eller mormors gamla vas. Jag har en vän som säger att hans hem är där hans röda Fendergitarr är. Det spelar inte så stor roll vad det är. Och det spelar inte heller så stor roll hur stort eller litet det är, det som vi kallar hemma. Det viktigaste är att det betyder något för dig eller mig.

Fender Stratocaster Vintage 1957 Reissue Candy Apple Red.

Mån-fre 11.00-18.30, lör 11.30-16.30 & sön stängt. Alltid öppet på webbshoppen. Läs mer här!

ÖPPET

Nu har vi åter öppet som vanligt, var-dagar 11.00-18.30, lördag 11.30-16.30.

Nyårsafton och nyårsdagen är det stängt. Vi har också stängt tisdagen den 2 januari för inventering.

Trettonhelgen är det öppet:
Trettondagsafton fredag 5/1 11.00-18.00
Trettondag Jul lördag 6/1 12.00-16.00

Våra ordinarie öppettider Måndag-Fredag 11-18.30, lördagar 11.30-16.30 söndagar 12.00-16.00 från den 1 oktober och fram till julafton.

        Helgdagar har vi vanligtvis öppet 12-16 om de inte infaller en söndag, och inte julhelgen, nyårshelgen           samt midsommar.

 

Under hösten och vintern har vi öppet:

Söndagsöppet från söndagen den 1 oktober. Det betyder att det är öppet varje dag ända till julafton.

Helgdagsöppet på Alla helgons dag lördagen den 4 november öppet 12.00-16.00, på Alla helgons afton stänger vi klockan 17.30.

Extra öppettider inför jul från lördagen den 16 december-23 december. Mer info framöver.

Julafton, juldagen & Julafton stängt.

 

Välkommen till oss.

I hörnet av Svärdvägen i Mörby Centrum finns en av mina största utmaningar någonsin. Men också en av mina största drömmar. Min ambition är att skapa en mötesplats för inredning, inspiration, idéer och saker som ger livet den där lilla extra guldkanten. Kunna skapa en miljö som känns välkomnande och där du får ta all den tid du behöver, även om det bara är för att samla på idéer och intryck. En butik som ska kunna hjälpa dig att tillföra de små detaljerna till ditt liv, ditt hem och din trädgård. Sådant som gör livet lite mer njutbart. Lite mer underbart. Lite mer lekfullt. En butik som hjälper dig att visa omtanke, där vi slår in alla paket med samma omtanke oavsett vad innehållet är värt. En butik där allting är utvalt med omtanke. En butik som du kanske aldrig upplevt förr, men som en butik kanske borde vara. /Lisa Brandt

Har du inte vägarna förbi Mörby är du varmt välkommen in till vår webshop!

 

TIDLÖSA INREDNINGSDETALJER ELLER BARA VÄLDIGT RÄTT I TIDEN
Botanisera bland inredning som sträcker sig från det lantliga Frankrike till kustlivet i New England. Detaljer, möbler och praktiska prylar med mycket charm och personlighet, till dig själv eller någon annan som du också tycker om.Här hittar du några av våra ”baravillha” grejer !

SMAKLÖKARNAS MECKA
Nej, vi är inte en delikatessbutik. Jo, på ett sätt är vi det. Eftersom mat är en naturlig del av ett hem gör vi ingen skillnad på en snygg skål och vad som ligger i den. Vi har samlat några favoriter som vi gärna delar med oss av, allt från världssuccéer till nya spännande smaker. Välkommen in i vårt skafferi!

MED FINGRARNA I JORDEN
För passionerade trädgårdsfantaster, oavsett om man har
en hel äppellund eller en täppa på fönsterbrädan. Här hittar du massor av inspiration och praktiska tillbehör som gör dina fingrar ännu lite grönare. Drömmen om en alldeles egen oas behöver inte vara längre bort än att tillföra några av detaljerna. Så ett litet frö av inspiration!

 

 


 

Sommarens smaker!

Bästa sommartårtan är en Pavlova!

Några äggvitor och massor av färska bär är allt som behövs för att göra den bästa tårtan till kaffet eller som avslutning efter en god middag.

 

Ibland står man där med massor av äggvitor över efter det att man gjort en Carbonara eller en sås. Även om det alltid går att slänga ihop några maränger så behövs det inte mycket för att kunna göra en underbar sommartårta. Allt du behöver  för din tårtbotten är;

4 Äggvitor

1/2 krm Salt

2,5 dl Strösocker

1 msk Maizenamjöl

2 tsk Vaniljsocker

1 tsk Vitvinsvinäger (kan uteslutas) eller några droppar Ättiksprit

Vispa ihop ingredienserna till hårt skum. Fördela i en stor cirkel på bakplåtspapper (jag brukar ta en mattallrik och rita upp en cirkel med blyertspenna).

Värm ugnen till 225°. När du sätter in Pavlovan sänker du den till 125° och gräddar i 1,5 timmar. Då stänger du av ugnen men låter Pavlovan stå kvar i ugnen tills den kallanr. Jag brukar göra Pavlovan på kvällen och låter den sedan stå i ugnen som svalnar över natten.

Innan servering vispa 3 dl vispgrädde och fördela över tårtbotten. Strö över rikligt av säsongens bär (eller frukter). Favoriten är jordgubbar, hallon,björnbär,  blåbär och några röda vinbärsklasar. Men man kan också ta röda och gröna vindruvor som man delar, lite Kiwi, Physalis eller liknande.

Ät och njut!

 

Om att göra oförväntade och lyckosamma upptäckter.

Ta vara på tillfällena när du snubblar över dom.

Det finns få ord som väcker så mycket tilltro och hopp hos mig som ordet serendipity. Det ger en känsla av att om man bara har ögonen öppna, använder sig av lite skarpsinne, klokhet och nyfikenhet så kan alltid en motgång bli en medgång om man utnyttjar tillfälligheterna som bjuds.

Serendipity, eller serendipititet på svenska, sägs vara ett av de svåraste engelska orden att översätta till andra språk. Det får oftast betydelsen att genom ödet eller slumpen göra en upptäckt. Men egentligen handlar den om vår förmåga att genom klokskap ta vara på tillfälligheterna som bjuds. Helt enkelt göra upptäckter i ett sammanhang och sedan använda dem i ett annat.

Ordet myntades av den brittiske författaren Horace Walpole på 1700-talet och kom från en saga han precis läst med namnet ‘Tre prinsar från Serendip’ (det gamla namnet för Sri Lanka);

”Där deras högheter drog fram gjorde de ständigt, genom tillfälligheter och skarpsinne, upptäckter av sådant de inte var ute efter”.

I ett brev till en kollega skrev han ”This discovery, indeed, is almost of that kind which I call Serendipity, a very expressive word.

Den amerikanska mästerkocken Dan Barber har beskrivit de mervärden man får av att göra ett ekologiskt val av sina råvaror som en liten vardaglig serendipitet. Vinsten blir mer näring, rikare smak och för djur, natur och moder jord ett både mer etiskt och klokt val för framtiden.

”The most ecological choice for food is also the most ethical choice for food. And it’s also almost always, the most delicious choice. That’s serendipitous.”

Att se skönheten i en gammal uttjänt boll, en möbel eller i ett racket som sedan länge borde strängats om, det är att se saker med nya ögon. Se nya möjligheter. Att sedan använda dom på en ny plats, på ett nytt sätt eller i nya sammanhang det är att ta vara på en lyckosam upptäckt.

Ofta finns det redan omkring oss, vi har bara inte sett det; När vi besöker nya platser, när vi besöker någons hem, ser oss om på vår väg till jobbet eller besöker en butik så kan den som håller sina sinnen öppna oftast finna mängder av stoff till nya idéer och inspiration. Att inte bara köpa nytt utan också idka lite re-making. En gammal kaffekopp utan öra blir en kruka till vårlökarna, fjolårsgräs och fröställningar blir vacker dekoration i en plantering.

Använda dig av lite bi-lateralt tänkande, tänk utanför boxen. Det kräver att man släpper taget om både det förväntade och normala och helt plötsligt så blir det helt uppenbart.

Titta bara en stund på de två bilderna här nedan. Vad ser du?

Om du tittar ett tag så kan du se både en ung och gammal kvinna i bilderna. Illusioner, javisst. Men det handlar också om hur vi väljer att se på saker, se på livet, se möjligheterna. Är glaset halvfullt eller halvtomt?

Egentligen finns det bara möjligheter. Som min gamla chef brukade säga:

”Ingenting är omöjligt. Det tar bara lite längre tid.”